Fotointresset bar Bertil med sig genom alla år. Han berättade om den otålighet han kände i unga tonår, när han gick hem från fotoklubben i Nyhammar efter kvällens träff. Han var tvungen att genomlida en hel natt innan det blev tillräckligt fotoljus för hans Agfaclick.
När jag 1973 flyttade in på samma gata som Bertil så upptäckte vi att fotointresset var gemensamt. Ludvika fotoklubb var tämligen passiv då, men Grangärdes levde och vi deltog där i Treklubbstävling (Grangärde-Grändesberg-Ludvika). I mitten på 70-talet återupplivades Ludvika fotoklubb, vi skaffade klubblokal med fin utrustning mm. Bertil valdes till ansvarig för tävlingsverksamheten. Med tiden blev han dock alltmera skeptisk till fototävlande. Han ansåg att det kunde hämma fotografens utveckling.
Bertil raljerade ibland över nya tiders påfund, särskilt moderna uttryckssätt, typ typ liksom. Inom foto häcklade han moderna företeelser som pressfotografers nya manér att inte hålla kameran vågrätt. Men han tog till sig ny teknik, digitaliseringen av kameran och bildbehandling i datorn. Sin egen hemsida uppdaterade han dagligen och han såg också till att fotoklubbens försågs med nytt material. Han skaffade flera nya kameror och blev en allt flitigare gäst på våra klubbmöten. I god tid anlände han för samspråk och tidningsbläddrande. De bilder han hade med för visning var suveränt bra.
Under Bertils sista år så gjorde han och jag några fotograferingsuppdrag tillsammans. Vi tog bilder på kurser i gitarrspel, quilting, knivslöjd, dans, körsång och kurbits m.m.. Bilderna skulle användas vid marknadsföring av fritidskurser. Fastän vi var på samma plats samtidigt och fotograferade samma motiv så blev Bertils bilder så överlägset mycket bättre än mina, så det var bara hans som kom till användning. Bildsinnet visade sig.
Vi saknar Bertil väldigt mycket. Han inte bara lockade till skratt utan var en mycket värdefull rådgivare när det gällde att förbättra en bild. Han gav oss mycket och det är en stor förlust att det inte kunde fortsätta så.
Bilden av Bertil är lätt att framkalla, men han är omöjlig att kopiera.
Thorild Jonsson
Ordförande i Ludvika Fotoklubb
Jag kan inte annat än hålla med dig Thorild. Pappa var ett original som inte ska kopieras.
SvaraRaderaHar följt Bertil lite från sidan i alla år. Hälsn. Hasse, utflyttad för länge sedan men håller kontakten med Ludvika.
SvaraRaderasynd att bertil dog
SvaraRadera