Nio klubbmedlemmar var packade och klara för att resa med flyg från Västerås till Keflavik på fredagen den 26:e augusti. Behagliga 12:50 skulle aluminiumtuben lämna fast mark.
Foto: Sara Montelius
På torsdagskvällen fick vi dock ett mail att flyget var något försenat, blott 20 timmar (!), så först på lördag 09:00 kunde vi räkna med att flaxa iväg -likt stelopererade korpar med jetmotorer- mot det karga vulkanlandet.
Foto: Tobbe Arnesson
Den nya planen med planet stämde och snart kunde vi från ovan studera vår planet, eller åtminstone Ludvika, som vi alldeles för tidigt på morgonen lämnat med bil.
Foto: Ove Pettersson
Väl på Island och efter viss förvirring om hemresedag och hämtning av hyrbilar kunde vi konstatera att Island är platt? Har vi verkligen kommit till rätt ställe? Ska här inte finnas berg, vulkaner och rykande lavaflöden?
Foto: Tobbe Arnesson
Ett hav och en mycket fin solnedgång bjöd landet på, vilket land det nu än var.
Foto: Ove Pettersson
Det låg nog ändå ingen hund begraven kring vilket kand vi hamnat i, för vid något ställe med namnet Geysir tycktes en val vid namn Strokkur ha begravts - och det känns orimligt att också få plats med en hund.
Foto: Tobbe Arnesson
Även andra kvällen bjöds vi av en spektakulär ljusfest när solen gick ned och slickade sina varma strålar över Seljalandsfoss.
Foto: Tobbe Arnesson
Måndagen splittrade gruppen i två. Den ena bilen for till någon blå lagun som tydligen var en trevlig upplevelse. Den andra bilen tog en liten tripp från Selfoss, där vi hade vår hemmabas, ut på den mycket fotogeniska halvön Snæfellsnes. De kom dock inte mer än några kilometer innan det blev dags för det första, av många fina, fotostopp.
Foto: Tobbe Arnesson
Island blev under resan utsatt för en hel del drive-by-shooting. Island kämpade tappert tillbaka och lyckades slänga in en vägstolpe eller annat färggrant sudd i de flesta bilderna. Här spejas det dock utan kamera.
Foto: Tobbe Arnesson
Bilkörningen över fötterna (och knäna eller kanske rent av midjan) på Snæfellsjökull var intressant och även här fanns anledning att stanna frekvent, ibland kördes det inte mer än hundra meter innan nästa stopp.
Foto: Tobbe Arnesson
Foto: Tobbe Arnesson
Bergtagna tog de sig till sist ändå till havet och sköt fåglar, från den kalvande berggrunden invid Lóndrangar.
Foto: Tobbe Arnesson
Mellan Hellissandur och Rif erbjöds såväl fågel som ännu en smäktande solnedgång i havet.
Foto: Tobbe Arnesson
Foto: Tobbe Arnesson
På tisdagen tog hela gruppen sikte på sydspetsens Vik och alla sevärdheter längs vägen, här vid Skógafoss.
Foto: Tobbe Arnesson
Lite får man anstränga sig för att hitta kompositionen.
Foto: Tobbe Arnesson
Tisdagen blev resans regnigaste; det duggregnade en stund på oss men inte tillräckligt för att rota upp regnbyxorna ur ryggsäcken och vid solnedgången hade molnen dragit bort. Så det blev ännu en jakt efter passande solnegångsmotiv, medan vi for fram på väg 1 tillbaka mot Selfoss.
Nästa dag, som också var vår sista, splittrades vi ånyo för olika äventyr. Ett gäng for till Reykjavik medan ett annat hälsade på hos Núpshestar för en sextimmars ridtur på lättöltade snella hestar.
Foto: Tobbe Arnesson
Med huset städat, väskorna packade och larmet ställt på alldeles för aptidigt skulle det bli skönt att lägga sig för några timmars sömn. Då ställde Island till med en hejdundrande avskedsfest, så det var bara att ånyo montera kameran på stativet och traska ut i den grönskimrande natten. Här avbildad vid vårt hus.
Foto: Tobbe Arnesson
Hemresan blev synnerligen intressant: Det var på håret att alla nio kom ombord på planet (flera parallella historier här), men till sist satt vi ändå där allesammans. Avgången dröjde och dröjde och till sist beslutade de ändå att; den i vårt sällskap som tappat bort sitt pass och därmed inte kunnat legitimera sig, inte fick flyga med. Han kom dock hem i god ordning nästa dag, efter att ha gjort ett litet besök hos Svenska Ambassaden i Reykjavik.
Missa inte klubbträffen den 12:e oktober! Då vankas nämligen upp till 270 bilder som togs under resan, från de nios sällskap!
